Berättelser

Otto Lom kallades Lommen. Han var levnads-konstnär och original. Otto var mångkunnig. Han var egentligen skomakare, men han kunde inte bara laga skor utan också göra korgar och såll och till och med bygga fioler. Folk i bygden sa att han också kunde göra löständer av älgtänder. Otto var mycket spänstig och lärde sig cykla vid 75 års ålder. Vissa delar av bibeln kunde han utantill och han hade ett populärtekniskt kunnande som han inhämtade från veckotidningar som han läste flitigt.

Lommen bodde i en enkel stuga mellan Lekemon och Vasses vid Uggletorp. Från början hade stugan rum och kök. Men under de snörika och kalla krigsvintrarna var vedhållningen ett problem. Då rev han rummet stock för stock och eldade i köket. Virket var gammalt och torrt och brann bra. Tungt arbete och långa transporter undveks.

Otto Lom hade en redig "fru", oklart om de var gifta. Hon var släkt med Otto i Skeppshult och kallades för "Lomma-Tilda". Så länge hon fanns i Lommens lilla stuga var där ordning och rent. De hade inga barn.

Otto Loms delvis rivna hus i Lekemofallet. Fotograf okänd.

Skomakar-Jakob i Svanhult hade en skomakarverkstad i ett litet hus strax söder om bostadshuset i skogskanten. Där fick "Lommen" bo under slutet av sin levnad..I stugan vid Jakoba bodde han ensam och hade väldigt lortigt. Han hade loppor och löss och matade tama möss. Folk sa att mössen kom och mötte honom, när han kom hem. Han var inte lik sin halvbror Anders Lom, som bodde nedanför Friskelstorp mot Frisjön till. Anders Loms hustru kallades Spå-Augusta. Hon skaffade Ellen åt Sör-Alfred i Sörgården. En annan bror bodde i Hansjötorp.

Otto Lom matade sina tama råttor med mjölk på fat. Fotograf okänd.

Han var väldigt barnvänlig. Han lärde sig att cykla i 70-årsåldern. Han cyklade på landsvägen genom byn till och från affären. Där köpte han ofta karameller och ibland tårta till barnen vid Nilssons och Solbacken. På hemväg kom han sedan in och bjöd oss barn på godiset. Karamellerna hade han i lortiga papper i fickorna, som ju inte heller var så rena. Han tog då ofta upp oss barn i knät och berättade om björnjakter och annat spännande, som han varit med om. Efteråt blev det kontroll i håret och kläderna, så att vi inte fått några loppor eller löss från honom. Han fick nästan alltid kaffe hos oss i Solbacken. Efteråt spådde han då i kaffesumpen. (Bertil och Rune Johansson, Svanhult, muntligt 1995)

Otto Lom var gästfri. Han bjöd gärna på kaffe, men det var ju inte så inbjudande att dricka i lorten och lukten. När Karin Andersson i Nolgården och Astrid Johansson i Solbacken en gång var hos Lommen och blev bjudna på kaffe, sa de att det var så varmt inne att de måste gå ut och svalka sig. Då passade de på att hälla ut kaffet. Annars fick de försöka att i smyg hälla ut kaffet på andra sätt. (Karin Andersson, Svanhult, muntligt 1995)

Många historier berättas om Lommen. En gång hade han fått se en älg utanför huset på Kronans mark. Han skjöt älgen. Sedan cyklade han till jägmästaren i Granvik och hade då med sig en pälstuss, som han fått att lossna med hjälp av hett vatten. Till jägmästaren sa han att han hittat en död älg, som låg nära hans hus och höll på att ruttna. Jägmästaren fick också se pälstussen. Jägmästaren gav Lommen 5 kr, om han grävde ner älgen. Då åkte Lommen hem och slaktade älgen. (Arne Larsson, Svanhult, muntligt 1996)

En annan gång hade Lommen varit ute och jagat älg i närheten av Vasses vid Uggletorp. När han skulle sticka älgen, reste den sig. Lommen hängde sig runt halsen på älgen och stack älgen. Den sprang dock en bit med Lommen runt halsen, innan den föll med Lommen under sig. Så småningom kom Lommen loss. Han var skrapad och blåslagen. Då gick han till Vassen, som tyckte att han såg för bedrövlig ut. Då passade Lommen på att fråga Vassen, om han kunde få lite salt av Vassen om han kunde skjuta en älg, så att han kunde salta in den ordentligt. Eftersom Lommen såg så eländig ut, accepterade Vassen det. Då konstaterade Lommen att älgen redan var skjuten, och så fick han saltet för insaltning av köttet. (Arne Larsson, Svanhult, muntligt 1996)

Lommen fick ibland bröd av grannarna. En gång frågade en granne en annan granne om hon hade gett honom bröd dagen innan. Jo, det stämde. Då fick hon till svar: "Jag förstår det, för Lommen stod igår och matade Gustavs kor med bröd." (Inger Hultin muntligt 2008)

Han var bl.a. specialist på att ta ner getingbillor. En historia om honom var att han tjuvsköt en älg under krigsåren. Han ringde till landsfiskalen om att han hittat en död älg. Han hade förberett sig genom att hälla varmvatten på ryggen på älgen. När landsfiskalen kom fick han känna att älghåret lossnade. Då fick han order att gräva ner den, samtidigt fick han en dunk fotogen att hälla på älgen för att hålla undan vilda djur. Han gjorde inte så, utan han använde fotogenet till sina lampor och lyktor och köttet smakade bra.

Otto besökte ofta familjen Jansson i Uggletorp, Lomma-Stugan låg inte så långt därifrån. Det sägs att Lommen hade följe av råttor till Uggletorp, när han gick in i huset stannade råttorna i skogskanten och väntade tills han kom ut igen. Han hade då fått mat av mor Jansson. Därefter tågade Lommen och råttorna hem igen. (Tro't om ni vill men det lär vara sant)

Otto Lom var inte lik sin halvbror Anders Lom, som bodde nedanför Friskelstorp mot Frisjön till. Otto Lom hade också en bror i Hansjötorp.

Han hade släkt i Skackan som han hälsade på mot slutet av sitt liv. Han berättade att han ej hade långt kvar att leva och lovade att sända ett varsel. En morgon kom en uggla och satte sig i ett träd och hoade och då förstod de att Otto var död.