SVANHULT I DOMBÖCKERNA

Åter till startsidan!

Slagsmål

Åren 1653 - 1667 bodde Anders och hans hustru Karin Henriksdotter i Svanhult. År 1655 hade Anders råkat i delo med grannen Arvid Jonsson och hans hustru Elin Nilsdotter. Nämndemannen Anders i Hult fick redogöra för saken vid tinget. Det gällde bl a slagsmål och hemgång. Arvid hade blivit slagen över armarna med en fork. Hans hustru hade fått slängar av en eldgaffel av grannhustrun Karin. År 1665 var Anders stämd till tinget, men infann sig inte. Han fick därför plikta. Två år senare hade han råkat i skuld till borgmästaren Jacob Larsson i Mariestad. Enligt domboken skulle han därför nästa midsommar leverera en tunna beck som betalning.

Mutbrott

År 1682 beklagade sig Johan Stråle för att till sin adliga heder och ära vara angripen av knektekorpralen Töres Eliasson i Svanhult. Det gällde troligen något mutbrott i samband med arrestering i Skövde.

Ryktesspridning

Töres Eliasson var tydligen en stridbar man. Han fortsatte bland annat bråket med undenäsadeln genom att sprida ett rykte i bygden, att Gustaf Stråle inte skulle vara rätt fader till Agata Frosts förste son Johan. Anledning till ryktet var, att fadern hade varit stationerad i Tyskland, då sonen föddes år 1651. Enligt en version skulle Johan ha blivit född för tidigt. En kvinna i Östergötland hade då blivit vidtalad att stoppa upp sig och påstå att hon var havande. Sedan skulle hon ha haft hand om barnet i tio månader. Modern skulle ha varit rädd, att sonen skulle få heta horunge och  att det enligt tidens hårda lagar skulle ha blivit en del andra efterräkningar. Kyrkoherden Erik Undenius gav också näring åt det i församlingen. Samma rykte hade även cirkulerat på släkten Stråles hemman i Östergötland.

Både Töres och kyrkoherden stämdes av Gustav Stråle och Agata Frost och kunde inte bevisa sina påståenden. Töres erkände inför rätten, att han sagt, att Gustaf Stråle ej var rätt fader. Han dömdes år 1684 att löpa gatlopp sex gånger mellan 50 personer, som slog honom med spön. Dessutom skulle han böta 59 daler. I brist på medel fick han löpa om samma sex gatlopp ännu en gång. Kyrkoherden å sin sida bötfälldes att betala 170 daler silvermynt samt att ersätta Stråles rättegångskostnader med 63 daler silvermynt.

Ägotvist
Efter Erik Olofssons död 1736 i Sundsbo uppstod en tvist om ägoförhållandena i Svanhult. I skatteköpsregistret står att hemmanet 1/4 Svanhult löses av åboerna Jonas Bengtsson och Erik Olofsson - oaktat att deponeringen skedde av Sven Nilsson i Svanhult. Erik Olofsson hade inga egna barn. Vid sin död var han gift med Ingeborg Haraldsdotter i hennes tredje gifte.
Ingeborg Haraldsdotter hade sju barn från två tidigare äktenskap. Hennes förste make var Sven Nilsson, som avled 1716. Med honom hade hon bl a barnen Harald och Maria. Maria var gift med Joen Joansson i Hult. Marias bror Harald löste av Joen Joansson in den del, som tillkommit Maria i gården och som dessutom Marias styvfar Erik Olofsson skrivit testamente på den 15 november 1734. Detta köp svågrarna emellan skedde utan Marias vetskap och samtycke.
Det blev ett ärende för tinget. Här figurerar "Herr Capetenen" Stråhle som ombud. Han uppvisar Erik Olofssons testamente. Där framgår att varken Joen hade rätt att sälja eller Harald frihet att lösa in någon del i Svanhult, så länge Haralds mor och Joens svärmor lever. Enligt testamentet skulle hon behålla sin 1/8 del Svanhult i sin livstid.

Uppror

Sommaren 1709 hade mer än 10 000 svenskar stupat i slaget vid Poltava. Alla från Undenäs socken hade stupat eller tillfångatagits där. På hösten samma år invaderades Skåne av danskarna. För att möta detta utgick påbud om allmän tvångsinskrivning av alla män mellan 14 – 64 år. Den 28 februari och 1 mars 1710 var därför 1200 man från Vadsbo samlade vid tingshuset i Binneberg, där de skulle tvångsinskrivas i den svenska armén. Männen gjorde uppror och händelserna slutade med att fogden dödades av de församlade männen. Händelsen följdes av jakt på ansvariga, 48 män dömdes, varav åtta till döden. Sven Nilsson från Svanhult dömdes då till fängelse, men släpptes efter 17 dagar, då han inte deltagit i upproret.

Bråk
År 1713 utspelades ett våldsamt uppträde efter gudstjänsten i Undenäs kyrka, i vilket bygdens tillförordnade länsman, Carl Pettersson, och Sven Olsson från Lindberga var huvudaktörer. I samband med tumultet framträdde också Svens bröder, nämndemannen Erik Olsson (Olofsson) från Sundsbo, som också var ägare i Svanhult, samt Per Olsson från Rågstad. Alla dessa personer figurerar också då bråket blev tingssak. Där syns också brödernas mor, Britta Clemetsdotter i Lindberga. Länsmannen var felande part, men målet övergick till Göta Hovrätt och dess domslut är okänt.

Dråp

Vid extra ting i Valla den 18 juli 1723 behandlades bland annat dråpet på bonden Anders Månsson i Svanhult. Anders Månsson var gift med Ingeborg Haraldsdotter och bror till avskedade ryttaren under livskvadronen Svenning Månsson Boberg.

Drängen Karl Mickelsson från Myrhult hade kommit till Svanhult den 15 juni för att fria till pigan Karin Joensdotter. Hon var hemmavarande dotter till änkan Kerstin Bengtsdotter, som varit gift med Joen Bengtsson, ägare till 1/8 mtl Svanhult. Bråk uppstod i sammanträffandet mellan Karl Mickelsson och Anders Månsson. Karin Joensdotter misstänktes att ha tubbat Karl Mickelsson att slå Anders Månsson. Han fick så kraftiga slag av den uppretade friaren Karl Mickelsson, att han avled efter tre dagar. Vid tinget sades att Karl Mickelssons far, finnen Mickel i Myrhult, skall ha varit en konstig karl, som ingen vågat sig på. Därför har ingen heller vågat sig på sonen.

Karl Mickelsson dömdes att giva liv för liv och målet fördes vidare till hovrätten. Han togs till kronofängelset i Lidköping. Han halshöggs den 26 oktober och steglades.

Bland nämndemännen vid tinget i Valla fanns Erik Olofsson i Sundsbo, som sedan gifte sig med Ingeborg Haraldsdotter.