Berättelser

Karl och Bertil Johansson i Solbacken var mycket ihop som barn. En gång skulle de gå en genväg från skolan. De sprang då med krokiga käppar, som de lekte var cyklar. De glömde då tid och rum. Plötslig mötte de skolflickorna på väg från skolan hem till Uggletorp. Då började de inse att de kommit fel och gick hemåt. De kom hem sent, och Karl fick nog en bot därhemma, för Lotten var sträng.

Karl och hans bröder var väldigt noggranna. När Karl hämtade gödsel i Nolgården, gjorde han gödselplattan så oerhört ren efteråt. En gång satt han och rengjorde och lagade Karins Anderssons cykel. Då plockade han isär den helt på logen i Nolgården, delarna lade han på en filt. Sedan rengjorde han alla delar och satte ihop cykeln igen. Det kostade 1 kr. (Karin Andersson, Svanhult, muntligt)

Bröderna var tidiga med att skaffa radiomottagare. Till en början var det kristallmottagare med hörlurar. Senare kom högtalande apparater som flera kunde lyssna till. Även de äldre bröderna Nilsson i Åstorp skaffade kristallmottagare. Men eftersom bara två kunde lyssna samtidigt brukade Bengt Nilsson springa över till Charlotta eller Lotten, som hon ofta fick heta. Där fanns alltid en lur ledig så man kunde följa Svenska Skidspelen eller andra intressanta program. (Bengt Nilsson, Svanhult, Undenäsbygden)

Karl bodde kvar hemma i Åstorpslyckan, Svanhult, längst. Han flyttade sedan eventuellt till Vänersborg, där han jobbade på motorverkstad. (Bertil Johansson, muntligt 1994-06-18)