Berättelser:

Alfred var skräddare och kallades därför Skräddar-Alfred. Han bodde i Åstorpslyckan, Svanhult. Skrädderiet låg på andra våningen i bostadshuset. Han hade en gammal symaskin, som trampades. Han sydde alla sorters kläder, såsom jackor, rockar och byxor, bl a alla kläder åt Bertil Johansson i Solbacken. Det är tveksamt om han sydde fruntimmerskläder också. Alfred brukade Åstorpslyckan och också Rönne-Majas.

Skräddar-Alfred var alltid snäll och talade aldrig illa om någon

Skräddarens fru Lotten hade en "blåsgök", en sorts visselpipa, som hon blåste i. Lotten var krävande mot Alfred. Lotten ville ha passning med lite av varje, såsom ved- och vattenhämtning. När hon blåste i pipan, kom skräddaren. Hon visslade alltid på honom att komma ned från skräddarverkstaden på vinden och lägga in ved i spisen. Han fick aldrig någon ro med skrädderiet från hennes sida. Lotten blåste i lergöken också när maten var klar, och då kom Alfred springande nedför trappan. Alfred kom alltid utan att klaga. Alfred hade skämt bort Lotten. När han gått bort, klarade hon allt själv, även stortvätt vid sjön! (Karin Andersson, Svanhult, muntligt 1995)

Skräddar-Alfred var predikant också. Skräddar-Alfred var enligt vissa sagesmän den ende troende i Svanhult. Han gjorde inget på söndagar, höll då söndagsskola för det mesta i Vägens missionshus. Många barn gick i söndagsskolan, 2-3 par rader. Hos skräddaren var det också predikningar på söndagarna.  Ibland hade de möten utomhus, det förekom ända in på slutet av 1930-talet. åtminstone till 1937. Hans fru Lotten krusade. Ibland kom det resepredikanter från Jönköping ("Jönköpingar") resande till Åstorpslyckan i Svanhult. De kom med fasta mellanrum och fick då mat och husrum hos Lotten. Hon hade särskilda bockar med fina bräder, som de använde vid predikningarna vid Jönköpingspredikanternas besök.(Astrid Johansson, Svanhult, muntligt).