| AFFÄREN Definition: Med affären avses här fastigheten Svanhult 1:9. Jordbruksfastighet, som omfattar skog och hagmark omkring f d affären mellan sjön och landsvägen samt ett angränsande skogsskifte öster om landsvägen. Namn: Allmänt kallat Affären. Ursprung: Lott I i laga skiftet. Flera avsöndringar, se vidare fastighetssidan. UTDRAG UR HUSMÄTNINGSLÄNGD ÅR 1849 Byggnader, som flyttades i samband med laga Skiftet i Svanhult, på fastigheterna Svanhult 1:8 och 1:9.
1/24del Nils
Eriksons Arfvingar Not: Inget hus markerat på lotten varken på skifteskartan eller på häradskartan 1882.
Gård.
Den omyndiga flickan Britta Lisa Nilsdotter fick fastigheten vid laga skiftet. Hon var syster till Erik Nilsson, som vid laga skiftet fick Åstorp. Britta Lisa var född den 17 jan 1835. Hon gifte sig 1855 med Johan August Andersson, född 1829. Han flyttade till Svanhult samma år och står därefter som 1/72-ägare i Svanhult. Han står efter 1870 även som brukare av 2/72 och 1/24 i Svanhult. De hade två döttrar, båda lämnade Svanhult. Bostadshuset är uppfört 1881. Både Britta Lisa och maken var kvar i Svanhult år 1900. I arvskiftet och bouppteckningen efter Britta Lisa uppges taxeringsvärdet för 1/72 dels mantal vara 800 kronor. Johan August är ännu 1902 inhyst i Svanhult, men platsen är osäker. Han verkar då inte längre vara ägare till affären. Enligt Fyrklängden för 1905 står Maja Lisa Johansdotter i Kopparhult som 1/72dels ägare i Svanhult. Hon dog dock redan den 18 januari 1904 i Kopparhult. Hon var ogift och piga vid sin död. Bostadshuset är tillbyggt 1911, troligen i samband med att Karl Rolander flyttade dit från Skuralyckan och öppnade affär i huset. Dessförinnan handlade Svanhultsborna mest i Viktor Anderssons affär i Nya Havsmon. Karls fru hette Ida. Karl och Ida Rolander drev affären. De hade många barn. Berättelserna om Karl Rolander är många i trakten. Han lurade vissa, fjäskade för andra. Ordningen i och runt affären var inte alltid den bästa. Där var skräpigt och inte särskilt rent i affären heller. Dottern Signe tog så småningom över affärsverksamheten i Svanhult, och då blev det bättre ordning där. Till affären hörde en del mark, som de brukade, bland annat Lyckan och
marker ända ner till sjön. De hade ett par kor, gris, höns och en
ljusbrun häst, som hette Gulla. År 1922 var Adel i Ösjöängen här och
lade in ett golv i stallet. Ida var styv och “karper” och skötte
torpet. Rolander var bra i affärer, men sämre i
arbete. Åkrarna brukades och betet gick ner till sjön. Djuren gick,
liksom alla andra djur, på skogen. Kunderna kom långt ifrån. "Sörängarn" gick exempelvis och handlade en gång varje vecka i affären i Svanhult. Han gick småvägar och stigar genom skogen från Sörängen vid Tivedstorp. Utbudet av olika varor var stort. Henning Persson i Ösjöängen skriver i sin dagboksanteckningar om många turer till Svanhults affär. Bland inköpta varor där kan noteras karbid till lampan (år 1918), byxor (år 1922), fönsterglas (år 1924), tömmar (år 1925), gardiner, tapeter, kakelplattor och vaxduk (år 1925), målarbok, fotogen, tofflor, julljus och kimrök (år 1926), karameller och spik (år 1927) och gardiner för 4,20 kr/m och kaffeservice av porslin för 14 kr (år 1930). I affären kunde man också betala postanvisningar (år 1923 och 1927), hämta brev (år 1926) och hämta tidningar (år 1930). År 1925 var Henning Persson i Ösjöängen till affären för att kontrollera om det fanns några kungörelser uppsatta om förbud att ha fåren på skogen. Det fanns inga förbud. Den 15 juni 1924 hölls ett missionsmöte hos Rolanders. Bönderna slaktade under veckan, Karl Rolander tog emot kött och körde det till Karlsborg på fredagar. Där sålde han det. Karls son Einar hade lastbil och skjutsade honom till Karlsborg. I det hus, som sedan blev Filadelfia, hade Karl Rolander ett eget slakteri. År 1923 drogs en telefonlinje mellan Undenäs och Tived. I anslutning till affärslokalen inrymdes då en telefonväxel, som sköttes av handlaren. Den betjänade Svanhult och angränsande byar, bl a Kopparhult, Ösjö, Skeppshult och Uggletorp. I början skötte Karl Rolander telefonväxeln. De ursprungliga telefonnumren var tvåsiffriga. När telefonväxeln långt senare blev automatiserad omkring 1960, kompletterades numret med siffrorna 250 framför det gamla numret. Karl Rolander och dottern Signe flyttade 1946 från affären till Kil i Värmland. Vid ett besök hos sonen Einar i Svanhult avled Karl hastigt i en ålder av 79 år. Efter Rolander tog Harald och Svea Blomqvist över affären i Svanhult. I början på 1950-talet hade de ännu någon ko, gris och höns i ladugården. De byggde ut affären 1951 på den norra gaveln.
SVERIGES BEBYGGELSE 1953
Strax norr om ytterdörren i den utbyggda affärsdelen fanns postfack, där de flesta bybor kunde hämta sin dagliga post. Posten kom hit i postväskor med linjebussen från Undenäs poststation. Handlaren svarade för att den sorterades in i facken. Några bybor med mycket post, bl a Evert i Nolgården, hade egen postväska, som hängdes upp på krok vid landsvägen av linjebussens chaufför. Verksamheten med postväskor och postfack upphörde, när det blev lantbrevbärare. Brevlådor sattes då upp på några platser i byn. Gula brevlådor för utgående post sattes då också upp dels vid affären, dels vid Nolgårdsvägen. Under 1950-talet såldes också bensin vid affären. Där fanns det också en brygga för smörjning av bilar. Bensinmacken och smörjbryggan fanns intill landsvägen nordost om affären. Hösten 1955 köptes affären av Mats Gustavsson, som kom från Lyrestad. Han drev vidare affärsverksamheten ett tiotal år och flyttade sedan tillbaka till Lyrestad. Evert Andersson i Nolgården köpte då fastigheten och rustade upp andra våningen, Evert och hans hustru Karin flyttade sedan hit från Nolgården. Affärsverksamheten drevs vidare som en filial till Tiveds handel. Handlare var då Mia Erlandsson och sonen Gunnar Erlandsson i Sannerud. I början hade de öppet i Svanhult varje vardag, sedan några få dagar i veckan. Så småningom upphörde filialen helt och affären stängdes 1971. Erlandsson fortsatte dock med utkörning av varor från Tiveds handel till Svanhult, Skeppshult m m någon dag varje vecka. Affären var en samlingspunkt i byn. Vid landsvägen fanns därför en anslagstavla, där affischer om fester, danser, möten och andra arrangemang sattes upp. Senare satte kommunen också upp en turistinformation vid vägen. All affischering och information vid affären är nu borta. Fastigheten övertogs sedan av ett av Everts och Karins barnbarn med familj, som byggde om och rustade upp husen ytterligare. Fastigheten såldes sedan och gick därmed ur den gamla Svanhults-släkten. Fastigheten har därefter rustats upp ytterligare och bytt ägare ännu en gång.
Släkterna i affären fram till 1946 har varit föremål för släktforskning. Till bildalbumet, till nedtecknade berättelser och till handlingar. Åter till Svanhults bebyggelse. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Totalt
9,4 ha, varav 3 ha åker och 6,4 ha skog m m. Taxeringsvärde: 22 000 (18 600, 3
400). Förvärvad 1946. Trä, 1881, 4 rum, 1 kök, 1 hall, 1 affärslokal, 1
kontor, 1 lagerlokal, källare. Tillbyggt 1911, restaurerat 1951. El, vatten
och avlopp. Ladugård, trä, omkring 1917, för 2 nötkreatur. Firma: Harald
Blomqvist. Lanthandel. - Handlare Harald och Greta Blomqvist. Barn: Ing-Britt
och Lars. (Källa: Sveriges bebyggelse, Statistisk-topografisk beskrivning över
Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Skaraborgs län III, 1953)
