| KVARNEN Definition: Med Kvarnen avses här fastigheten Svanhult 1:15. Den är belägen söder om Kvarnsjöbäcken och består av bostadshus och kvarn med angränsande marker från sjön till ovanför landsvägen. Lägenhet. Namn: Det egentliga namnet är Svanhults Kvarn till skillnad från den närbelägna f d Kopparhults kvarn. Kallas sedan mitten av 1900-talet allmänt för Brattlövs efter boende på platsen. Kallas ibland också för Sågen. Ursprung: Bildad genom avsöndring från samfälld mark för fastigheter i Svanhult år 1862. Se vidare fastighetssidan.
En kvarn har funnits i Svanhult åtminstone sedan 1715 (Undenäs vigselbok). I mitten på 1800-talet fanns åtminstone sex hus här. Några var troligen backstugor. Den gamla ekonomiska kartan år 1882 visar en backstuga här. Den stod nedanför det stora bostadshuset och fanns kvar ända in på 1930-talet. Kvarnen köptes 1855 av hemmansägaren Olof Larsson och hans hustru Stina Karlsdotter från Bäserud i Älgarås socken. Mjölnaren Erik Erikssons hade en dotter Josefina, som var dövstum och fick stöd från fattigvården. Predikanten Hedlund i Nylandsdal ägde under en tid kvarnarna i Svanhult och Kopparhult. Det var han, som ordnade att Henning Ahlsten med familj flyttade hit. Hedlund fick dem att flytta till trakten, eftersom de var så intresserade av hans verksamhet. Särskilt fru Ahlsten var bra på att tigga pengar. Därför fick Ahlstens tjänst hos Hedlund. Sonen Filip Ahlsten förstod att de utnyttjades och tyckte det var dumt att gå i Hedlunds ledband. Läs mer om Hedlunds verksamhet här! Till fastigheten hörde också ett jordbruk. Henning Ahlsten skötte detta och Nisses. Han hade troligen djur, bl a några kor. Till sin hjälp med jordbruket hade han en dalkulla, som han fått tag i genom Hedlund. Familjen Ahlstens önskan att skapa en egen tillvaro resulterade i att de lämnade Hedlunds verksamhet. I början av 1929 gick turbinkvarnen bara stundtals och den andra stod still. Detta år började Ahlstens bygget av såg, kvarn och snickeriverkstad utmed Kvarnsjöbäcken i Svanhult. Ån gav också vatten till den nedströms belägna Kopparhults såg och kvarn, som funnits på platsen redan under 1800-talet. En strid uppstod mellan Svanhults och Kopparhults kvarnar, då den förra dämde upp. Ett möte om kvarnen och sågen hölls i Vägens missionshus den 24 augusti 1930. Striden resulterade i att Svanhultskvarnen vann, men kostnaderna blev höga. Det stora bostadshuset vid Svanhults kvarn sades då ägas av advokaten, som tidvis vistades där. Han bodde då i backstugan nedanför det stora bostadshuset.
Sonen Filip Ahlsten var ett universalgeni. Han gjorde ritningar och installationer till de olika anläggningarna. Med endast normal skolgång och kanske någon brevkurs måste han ha varit mycket begåvad. Han avled tyvärr vid 27 års ålder. Utrustning och instrumentering var enkel, men funktionen var det inget fel på för den som kunde sköta anläggningen. Brodern Josef kunde anläggningen utan och innan och drev rörelsen tillsammans med fadern tills snickeriverkstaden brann ner en blåsig natt år 1945. Den låg vid övre fallet vid Kvarndammen ca 50 m norr om bostadshuset, troligen i en gammal kvarn eller såg. Verkstaden var en hög byggnad på plintar. Bland annat Bertil Johansson i Solbacken inkallades för att släcka. Undenäs brandkår var där, men hade svårt att få i gång vattenpumparna, så hela byggnaden brann ner. Efter branden kunde traktens båtbyggare fortfarande få båtvirket sågat men inte hyvlat. Det sågade virket användes färskt för tillverkning av båtar. Sågen gick tidvis både natt och dag i mån av tillgång på vatten. Verksamheten sysselsatte tidvis flera personer förutom familjen. I sågen fanns bland annat bandsågar. Bönderna i bygden kom till kvarnen, där de malde sin säd. Svanhults såg och kvarn hade eget elverk och bl a belysning inne och ute redan på 1930-talet. Batterier för radioapparater kunde man här få laddade för en liten avgift. Trakten här elektrifierades först 1945-46. Belysning fick man tidigare med hjälp av fotogenlampor och karbidlampor. Bostadshuset vid Svanhults Kvarn byggdes 1937 strax norr om det gamla, timrade bostadshuset. Några stockar i det gamla huset användes, då man byggde det nya bostadshuset. Det nya bostadshuset fick en för den tiden hög standard. Familjen Ahlsten flyttade senare från det stora huset vid Svanhults kvarn till bostadshuset vid Kopparhults kvarn. Efter Ahlsten flyttade Åstrand in i stället vid Kopparhults kvarn. Han hade tidigare bott i ett hus ca 100 m norr om bostadshuset vid Kopparhults kvarn. Grunder efter Åstrands hus finns kvar på platsen. Åstrand var inte känslig för något och hade en obärgerlig matlust. På norra sidan om bron utmed den gamla tillfartsvägen till Åstrands fanns en benstamp, som drevs av vatten från den nedre kvarndammen. Hit kördes mängder med ben med kvarvarande köttrester. De låg i stora högar hela sommaren ute i solvärmen i avvaktan på krossning, och det luktade förskräckligt där. Vattenhjulet i benstampen reparerades somrarna 1929 och 1930 av bland annat Adel i Ösjöängen. Under våren 1931 började Åstrand att såga, men bara några få stockar åt gången, för det fattades vatten. Sista åren var Åstrand ladugårdskarl i Undevi. När det skulle göras rent på dass där, sa Gottfrid Tivell på Undevi: "Det gör nog Åstrand rent!". När gamle Karl i Lillängen var borta, sålde Karl Rolander gammal mat till Åstrand istället. Han tog också vad som helst. Nils Brattlöv köpte 1947 fastigheten med kvarn och såg. Han flyttade då in i bostadshuset med hustrun Rut och två barn. De bodde i nedervåningen, på övervåningen bodde Ahlstens kvar en tid. Nils Brattlöf drev sedan kvarnen och sågen. Sonen Lennart tog senare över verksamheten. År 1950 köpte Nils Brattlöv också fastigheten med bostadshuset vid Kopparhults kvarn. Lennart bodde där med sin familj några år och flyttade senare tillbaka till det stora huset vid Svanhults kvarn.
SVERIGES BEBYGGELSE 1953
Totalt 40 000 kvm. Taxeringsvärde 30 000 (7 500, 22 500). Förvärvad 1947. Bostadshus trä, 1937, 7 rum, 1 kök, 2 hallar, källare med tvättstuga. Restaurerat 1948. El, vatten, avlopp, cv, vv, wc, badrum. Kvarn- och sågbyggnad sten och trä, 1929. Kvarnverket omfattar valsstol, 1 par stenar, havrekross, rensmaskin, betningsmaskin, ram- och kantsåg, spånhyvel samt planhyvel. Elverk för eget behov. Kvarn- och sågverksägare Nils och Ruth Brattlöv. Barn: Lennart och Anita. (Källa: Sveriges bebyggelse, Statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Skaraborgs län III, 1953) År 1956 började Nils Brattlöv med fiskodling i den nedre dammen utmed ån. Fiskodlingen utvecklades kraftigt under 1960-talet med flera stora dammar, cisterner, tråg mm, till största delen i området mellan bostadshuset och sjön. Vatten till fiskodlingen togs dels från ån, dels från Unden med hjälp av stora pumpar. I första hand odlades öring och regnbåge, som användes för utsättning i sportfiskevatten. Verksamheten fick det storslagna namnet Svenska Fiskevårdsbyrån, Svanhults laxodling. Odlingen drabbades tyvärr av en fisksjukdom och lades därför ner i mitten av 1970-talet. Viss försäljning av levande fisk pågick i begränsad omfattning fram till 1978. Mer information om verksamheten finns på fiskodlingssidan. Fastigheten ägs än idag av ättlingar till Nils och Rut Brattlöv. 2003
Flera släkter har varit föremål för släktforskning. Till bildalbumet, till nedtecknade berättelser och till handlingar. Åter till Svanhults bebyggelse. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
