MERA OM KYRKOLIVET I SVANHULT

Trots avståndet till kyrkan gick många från Svanhult dit. Bertil Johansson berättade att hans far Erik i Solbacken och hans morbror August i Nolåsa (vid Åtorp) gick till fots till kyrkan i Undenäs ännu på 1920-talet. När radion kom stannade August ofta i Solbacken, där han hörde på högmässan. August hade läst bibeln flera gånger.

Hedlunds rörelse

Frans Oskar Hedlund drev en märklig religiös rörelse i bygden. Rörelsen fick aldrig något ordenligt fotfäste bland traktens befolkning, utan de flesta medlemmarna kom från andra delar av landet. Åren 1910 och 1911 var sekten som störst, med en kärna bestående av ett trettiotal personer bosatta på Nylandsdal och i Svanhult. Förutom missionerande och predikningar ägnade sig rörelsen också åt fattigvård och sjukvård. De flesta medlemmarna var ständigt ute och missionerade i Syd- och Mellansverige och drog in pengar till sekten genom att sälja böcker och skrifter, som Hedlund författade.

Frans Oskar Hedlund var född 1865 på soldatbostället i Näs. I sin ungdom försörjde han sig som skomakeriarbetare. År 1889 emigrerade han till Amerika, där han gifte sig med Alma Andreasdotter, bördig från Boråstrakten. Enligt egen utsago fick han 1895 en gudomlig kallelse att gå ut och missionera. Han började se på sig själv som utvald av Gud och började predika om den annalkande domedagen. Hedlunds predikningar vållade splittring inom de församlingar där han verkade. Både han och Alma greps och fängslades vid minst ett par tillfällen i Amerika. Motgångarna sågs som Guds prövningar och jämfördes av Hedlund med den förföljelse som drabbat Jesus och hans lärljungar. 

Hedlund återvände till Sverige. Ett par år efter återkomsten, beslutade han att anlägga "Det nya Jerusalem" på en udde nära Undens sydspets. Huset Nylandsdal - det nya landets dal ­ började byggas 1906 och blev den centrala punkten för rörelsen.


Hedlund med familj vid Nylandsdal, omkring 1911.

Hedlund var tillmötesgående och sällskaplig. Han hade en styv hjärna och en väldig övertalningsförmåga och stor makt. Det utnyttjade han för att manipulera och styra över sina sektmedlemmar och för att förmånligt komma över fastigheter. Han ingick i sektens s k Treenighet och kallades Guden. De övriga i Treenigheten var Henning Ahlsten, kallad Jesus, och stenarbetaren Gustaf Gotthard Lundberg, kallad Den helige ande.

Pastor Hedlund var en fin karl, som tog från de rika och gav till de fattiga. Hedlund tog emot fattiga vandrare och gav dem kläder och skor. En del fick stanna en längre tid. Han skrev också religiösa sånger och sångböcker och ordnade möten på Nylandsdal. Fru Hedlund var utbildad sjuksyster och besökte gamla och sjuka. På Nylandsdal bodde kullor, som vävde och slöjdade.

Det sägs att Hedlund ibland piskade sina sektmedlemmar för att driva ut det onda, bl a vid Åstrands och ute på öarna i Unden utanför Nylandsdal. Länge berättades det i bygden också om händelserna på en liten holme i Unden, då en död sektmedlem skulle återuppväckas av Hedlund. Han och hans kullor dansade då runt och skrek i flera dagar och nätter på ön. När myndigheterna till slut ingrep och kroppen hämtades, förklarade Hedlund att församlingen brustit i tro. Om de bara trott tillräckligt starkt, så skulle livet ha återvänt till den döda, sa han.

År 1910 köpte paret Hedlund Svanhults kvarn.  De ordnade så att Henning Ahlsten med familj kom dit. Han var möbelsnickare från Herrljunga, men sade upp sitt arbete för att ägna sig åt det religiösa. Ahlsten var en stor tänkare, men ständigt dålig och hungrig. Han åt grönt, även löv och gräs. Han byggde upp sågen och brukade Nisses och kvarnen. Inkomsterna skänkte han till Hedlunds. Ahlstens religiositet minskade, när han blev äldre.  Kullor skötte hushållet och de tre barnen där.  Fru Ahlsten åkte vida omkring och sålde religiösa böcker, mest sångböcker, samt alster tillverkade av kullorna på Nylandsdal. Fru Ahlsten var sjuksyster.

Hedlund var väckelsepredikant och hade talets förmåga och predikade som bara den. Han hade möten hemma i Nylandsdal. Mötena drog mycket folk, många kom dock utifrån. Fru Hedlund gick till gamla och sjuka, bl a till Solbacken. Hedlund duperade bl a fru Ahlsten till att sälja böcker m m. Hon var en av de bästa säljarna, då hon också var bra på att tala. Hon slutade dock, då barnen blev stora och lyckades övertyga henne. Hennes son Filip var inte alls för Hedlund och gick inte på hans möten etc. Hedlund hade dessutom dalkullor till sin hjälp med försäljningen. Ahlsten själv var aldrig ute på fältet, utan fick istället göra grovjobbet åt Hedlund, trots att han tidigare varit finsnickare.

Hedlunds penningbegär och smak på kvinnor blev så småningom tydliga för de sektmedlemmar, som lyckats behålla något av sin klarsyn. Hedlunds gudomlighet sattes i fråga. Vid juletid 1911 utbröt uppror. Församlingen delades i en grupp trogna och en grupp "otrogna". De senare ansåg sig lurade och begärde att få tillbaka den egendom de överlåtit på Hedlund.

 I januari 1912 ingrep länsstyrelsen för att tillvarata de egendomslösas intressen. En förening bildades; till lika delar kontrollerad av utbrytarna och de Hedlund­trogna. Hedlund själv och den tredje i Treenigheten Gustaf Gotthard Lundberg. fann för gott att resa till Amerika. De åtföljdes under hösten av Hedlunds hustru Alma. Skötseln av församling och egendom lades i händerna på en utsedd ställföreträdare.

Hedlunds återvände till Nylandsdal i början av 1914. Där togs de emot av sina väntande trogna. Verksamheten återupptogs. Missionssystrarna vandrade åter omkring i mellersta Sverige och sålde skrifter och traktater, som författades av Hedlund.

Hedlund blev också ägare till Nisses i Svanhult. Där fanns ett stort tvåvåningshus, som han skulle ha till barnhem. Så blev inte fallet. Tanken på ett barnhem där levde dock vidare. Bygge av en kyrka med barnhem startade nedanför Nisses i slutet av 1930-talet. Gustaf Gotthard Lundberg var stenhuggare och gjorde grundstenarna. Han sa att han bodde i kappsäck och ville hyra rum, medan bygget pågick. Av olika skäl slutfördes inte bygget. Grunden av sprängsten finns kvar på platsen, som kallas Jerusalem. Grunden har dock till stor del fyllts igen av ägarna till Nolgården.

Ytterligare en familj i Svanhult hade anknytning till sektmedlemmarna i Hedlunds rörelse, nämligen familjen Axel Andersson vid Einars. De kom hit från Herrljunga genom Ahlstens i Svanhults kvarn. Henning Ahlsten och Axel Andersson var bröder. 

Sektens verksamhet minskade efterhand. I mitten av 1930-talet lämnade några av de sista missionssystrarna Nylandsdal och återvände till hemtrakterna i Dalarna. Några flyttade till Amerika. I februari 1942 dog Hedlund i slaganfall på Nylandsdal.

Skräddar-Alfred

Skräddar-Alfred i Åstorpslyckan tillhörde troligen Svenska Missionsförbundet. Han var den ende som var troende i Svanhult under 1930-talet enligt vissa berättare. Han gjorde inget på söndagar, höll då söndagsskola för det mesta i Vägens missionshus. Det var många barn i söndagsskolan, 2-3 par rader.

Skräddar-Alfred höll söndagsskola i Vägens missionshus redan under tidigt 1900-tal. Söndagsskolan där fortsatte sedn ända in på 1950-talet. Mötena i Vägens missionshus på Skräddar-Alfreds tid var välbesökta. Ibland var det fullt där, ja, till och med i köket. Tanterna i Svanhult gick då nästan mangrannt dit.

Anund i Källefall var en gammal knekt. Han var också religiös och vaktmästare i Vägen missionshus, där han skötte eldning och lampor. Han gjorde också pinnstolar och skötte trattgrammofon. De spelade  Hultmans sånger i missionshuset, när det inte fanns några sångare där. Ibland gick skivan för fort, så det blev pipigt. Efter Anund tog Karl i Ösjö gift med Lovisa, över skötseln av missionshuset.

Hos skräddaren var det också predikningar på söndagarna. Ibland hade de möten utomhus, det förekom ända in på slutet av 1930-talet. Med fasta, jämna mellanrum kom "Jönköpingar" (Jönköpingspredikanter) resande till Skräddar-Alfred och hustrun Lotten. De fick då mat och husrum hos Lotten i Åstorpslyckan. Då krusade Lotten lite extra. Till mötena plockade de då fram särskilda bockar med fina brädor att sitta på. De användas bara då Jönköpingspredikanterna kom på besök. Då hölls också predikningar i deras hus.

Skräddar-Alfred  och Lotten upplät också mark på Åstorpslyckan till ett missionstält. Även efter Skräddar-Alfreds död hölls tältmöten där varje sommar.

Pingstförsamlingen

Pingstvännen Ester Andersson flyttade in i Svanhults äng. Hon kom från Hova. I bygden kallades hon alltid Ester i Änga. Hon startade upp en allt större pingströrelse i trakten. Till sin hjälp hade hon ibland också Viola Gylle, som bodde i Lekemon. I det lilla husets södra gavelrum i Svanhults äng hölls möten och söndagsskola, och här hölls också kurser i gitarrspelning. Ester värvade alltfler pingstvänner i bygden. Vuxendop hölls i Undens kalla vatten.

I pingstvännernas regi hölls varje år tältmöten i Svanhult, först på en liten åker på västra sidan om landsvägen strax nordväst om Granvikskorset, senare på en liten åker väster om landsvägen mellan Solbacken och Nolgårdsvägen. Där var bl a pastor Nyberg ett stort dragplåster. Han sades ha varit cirkusartist och hoppade, talade och skrek högt framme på podiet. Så småningom lyckades pingstvännerna med hjälp av bl a givmilda medlemmar från Vägen i Tived köpa ett hus vid affären, som sedan blev deras kyrka, filadelfia. Här hölls sedan många möten, som besöktes flitigt av bygdens befolkning.