| LARSSONS Definition: Med Larssons avses här fastigheten Svanhult 1:2 och del av Svanhult 1:27 (f d Svanhult 1:11). Jordbruksfastigheter, som omfattar åkrar och hagmarker omkring Larssons och ner mot sjön, hagmarker och skog norr och väster om Svanhults äng och ner mot sjön samt skogsskiften upp mot Lillesjön och söder om Åstorpslyckan. Namn: Inget särskilt namn finns. Sedan mitten av 1900-talet används namnet Larssons allmänt efter tidigare boende och ägare på platsen. Ursprung: Del av Lott A vid laga skiftet. Sammanläggning med del av Svanhult 1:11, se vidare fastighetssidan. UTDRAG UR HUSMÄTNINGSLÄNGD ÅR 1849 Byggnader, som flyttades i samband med laga Skiftet i Svanhult, på fastigheten Svanhult 1:2.
1/32del Eric
Gabrielson flyttar
Gård. Bostadshuset låg vid laga skiftet 1850 intill bygatan vid Larssons, mitt emellan nuvarande ladugårds södra gavel och nuvarande bostadshus. Det hade då troligen flyttats dit strax före laga skiftet. Ladugården låg då ännu kvar vid bytomten. Ägare var Sven Andersson. Omkring 1856 tog Johannes Eriksson över. Han var tredje generationen i Svanhult. Sven Anderssons far och Johannes Erikssons farfar var kusiner. Johannes Erikssons far bodde från ca 1856 till sin död 1871 i en undantagsstuga, kanske stugan på Låsalyckan. Sven Andersson levde som fattighjon med sin familj i Svanhult till sin död 1886, troligen i en undantagsstuga kallad Svenna. Efter Johannes Erikssons död 1865 gifte änkan om sig med Anders Andersson från Kungsbacken. Han tog därefter över gården. Han flyttade med sin familj från Svanhult till Hammar 1890. Under en tid tycks den gamla Erik Gabrielsson ha ägt gården, innan den köptes av styrmannen Karl Alfred Adamsson. Han hade störst skattepliktiga inkomster i Svanhult enligt fyrktalslängden 1909. För övrigt var det då bara handlaren Karl Rolander, som hade skattepliktiga inkomster i Svanhult. Karl Alfred Adamsson kom från Stockviken vid Bocksjön nära Boviken. Han flyttade bostadshuset till sin nuvarande plats omkring år 1900. Axel Fredrik Larsson i Lekemon köpte sedan gården och flyttade dit med sin stora familj med hustrun Josefina, sju döttrar och ende sonen Karl. Axel brukade gården. I mitten på 1920-talet tog sonen Karl över. Han brukade gården och körde i skogen med sin häst. Dessutom kolade han i kolmilor i skogen öster om gården. Kolningen där pågick ända in på 1940-talet. Kolbottnar och stenar efter kolarkojans spis kan ännu ses utmed stigen till Lillesjön. Larssons slog också ängarna ner mot sjön, längst i branten med ekar nedanför Västergärdet. Ängsslåttern upphörde här1948. Kalle Larsson restaurerade bostadshuset 1938 och byggde 10 år senare på huset med en övervåning. Utmed bygatan stod gårdens gamla, timrade, gråa ladugård från 1800-talet. Den brann ner i en förödande vådabrand 1949. En ny, betydligt större och modernare ladugård uppfördes därefter av bland annat Henning och Oskar Nilsson i Kärrefallet, Tived. Kalle Larsson blev därmed den bonde i byn, som hade plats för flest djur i ladugården, 7-8 kor, en häst samt grisar och höns. Förutom nuvarande byggnader på gården fanns då också en vedbod mellan ladugårdens södra gavel och bostadshuset.
SVERIGES BEBYGGELSE 1953
Nyligen har ett gammalt brygghus rivits sydväst om bostadshuset. Gården ägs och brukas nu av ett barnbarn till Kalle Larsson. 2003
De flesta släkterna vid Larsson har varit föremål för släktforskning. Till bildalbumet och till nedtecknade berättelser. Åter till Svanhults bebyggelse. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Totalt
15,5 ha, varav 4,5 ha åker, 11 ha skog m m. Taxeringsvärde 10 200 (7 700, 2
500). Till släkten 1912, förvärvad 1927. Trä, 1870, 3 rum, 1 kök. Tillbyggt
1877, restaurerat 1938. El. Ekonomibyggnader, sten och trä, 1949, för 1 häst och
4 nötkreatur. - Lantbrukare Karl och Gunhild Larsson. Barn: Arne, Sven, Göte och
Nils. (Källa: Sveriges bebyggelse, Statistisk-topografisk beskrivning över
Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Skaraborgs län III, 1953)
