ÅSTORP Definition: Med Åstorp avses här fastigheten Svanhult 1:8. Jordbruksfastighet, som omfattar åkrar och hagmarker vid Åstorp och ner mot sjön samt ett skogsskifte öster om landsvägen sydost om affären. Namn: Namnet Åstorp används ganska sällan idag. Sedan åtminstone början av 1900-talet har platsen kallats Nilssons efter John Nilsson, som bodde här då. Ursprung: Lott H i laga skiftet, se vidare fastighetssidan. UTDRAG UR HUSMÄTNINGSLÄNGD ÅR 1849 Byggnader, som flyttades i samband med laga Skiftet i Svanhult, på fastigheterna Svanhult 1:8 och 1:9.
1/24del Nils
Eriksons Arfvingar
SVERIGES BEBYGGELSE 1953
Erik Nilsson var vid laga skiftet omyndig son till den avlidne Nils Eriksson. Erik tog senare över gården. Han var också byggmästare och byggde bland annat Undenäs gästgivargård vid Överby. Sonen John Nilsson tog över gården efter Erik. Han bodde där med sin hustru Adina under förra hälften av 1900-talet ända in på 1960-talet. De hade elva barn. Nilssons var alltid snälla mot barn, så det var roligt att som grannbarn hälsa på där. År 1919 värderades bostadshuset till 1500 kr. Det hade spåntak och var målat och i gott skick. Huset hade en våning och fem rum. Måtten på bostadshuset var 44 fot (ca 13,2 m) långt, 22 fot (ca 6,6 m) brett och 21 fot (ca 6,3 m) högt. Uthusen var omålade och hade spåntak. Ladugården, som låg nedanför bostadshuset mot nordväst, var 80 fot (ca 24 m) lång, 22 fot (ca 6,6 m) bred och 20 fot (ca 6 m hög). I ladugården fanns lada, vagnslider och verkstad. Övriga uthus var brygghus med bod och vedbod samt källare. Uthusens värde var 1800 kr. Elektricitet installerades under vintern 1950-1951 av Bröderna Holmén i Undenäs till en kostnad av 753,98 kr. John brukade gården, men efterhand som barnen växte upp fick de alltmer ta över brukningen, eftersom Johns tid till stor del gick åt till "snicking". Nilssons hade 2-3 kor, gris, höns och får. John var den siste i Svanhult som hade oxe, troligen till början på 1950-talet. Nilssons slog också ängarna nedanför huset ner mot sjön och hagarna betades av Nilssons kreatur. Åkrarna brukades, de odlade också säd. Tröskningen skedde med hjälp av oxen i en vandring. John lärde sig sedan att sköta en stor Forsvikare med kulmotor, som måste värmas innan den kunde startas. Den användes sedan vid tröskningen på logarna i hela Svanhult. John köpte redan 1913 en separator, vilket underlättade arbetet med skilja ut grädden från mjölken. Priset på separatorn var 75 kr. I ladugårdsbyggnaden byggde John båtar, vättersnipor. Ibland byggde han båtarna ihop med sin svåger Johan Hammar Karlsson, också boende i Svanhult. John var liksom sin far snickare och hade i omgångar utfört arbeten på bl a sockenstugan och ålderdomshemmet i Undenäs. Senare jobbade han som snickare i Karlsborg. John hade båt i egen hamn på fastigheten. Han hann inte att fiska särskilt mycket. Efter Johns och Adinas död tog sonen Jonas över gården. Han utnyttjade huset som fritidsbostad. Åkrarna brukades några år av Arne Larsson för höslåtter. Efter påtryckningar från skogsvårdsstyrelsen planterades några åkrar igen med gran, andra växte igen. I en liten, gammal slåtteräng vid sjön har lövängsskötseln återupptagits. Skötseln sker ideellt av bland annat byalaget med bl a lieslåtter och hamling på gammalt sätt. Fastigheten ägs än idag av ättlingar efter Nils Eriksson och hans hustru Stina Andersdotter. 2005
Släkterna vi Åstorp har varit föremål för släktforskning. Till bildalbumet, till nedtecknade berättelser och till gamla handlingar. Åter till Svanhults bebyggelse. |