Definition: Med Solbacken avses här fastigheten Svanhult 1:19, som omfattar bostadshuset med angränsande åkrar vid Solbacken. Fastigheten avsöndrades 1885 från stamfastigheten. Lägenhet.

Namn: Solbacken kallas också Solbackalyckan. I bygden går ofta stället under namnet Målarns efter Bertil Johansson och hans far, som båda var målare.

Ursprung: Avsöndrad från stamfastigheten år 1885. Se vidare fastighetssidan.

ÄGARLÄNGD FÖR SOLBACKALYCKAN
Ägare	År	Make/maka	År
Anders Magnusson	1888-1890	Maja Greta Johansdotter	1888-1893
Johannes Karlsson	1893-1907	Maria Ottiliana Stråle	1893-1907
Erik Gustaf Johansson	1907-1929	Albertina Charlotta Jansson	1907-1923
Bertil Erik Johansson (son)	1929-1988	Astrid Linnéa Johansson	1938-1988

Namnet Solbacken nämns första gången i Undenäs  husförhörslängd 1861-1870. Där har troligen funnits bebyggelse tidigare, bland annat uppges Erik Gabrielssons dotter Kajsa Lisa vara född där 1834. Backstuga enligt den gamla ekonomiska kartan 1882.

Johannes Karlsson och hans hustru Maria Ottiliana Stråle köpte enligt köpebrev den 1 augusti 1893 den avsöndrade fastigheten Solbackalyckan av änkan Maja Greta Johansdotter för sju hundra kronor. Lägenhetens omfattning uppges i lagfartsbeviset vara ettusen trehundra kvadratfamnar jord. Johannes Karlsson var då mjölnare i Kopparhults kvarn. Fastigheten är avsöndrad från 1/24 mtl Svanhult. Fastigheten gränsar i väster mot Nils Jonssons ägor, i öster intill Anders Erikssons ägor, i norr intill Karl Anderssons ägor och i söder mot landsvägen. Förbehåll för säljaren var, att utan intrång orubbat bo kvar i en därtill anordnad kammare i manbyggnaden på nedre botten samt att disponera hela vedboden, del i köket för bakning och bryggning, del i källaren med sin potatis och dessutom en i spiseln varande järnhäll till sin dödedag. Köparna tillträder den 14 mars 1893. Johannes Karlsson med fru och två barn var fattiga och fick därför stöd från fattigvården.

Johannes Karlsson och Maria Ottiliana Stråle sålde fastigheten år 1907 till Erik Gustaf Johansson. Priset var 500 kr. Stugan var nog i väldigt dåligt skick då. Försäkringsvärdet för manbyggnaden var då 450 kronor och för ladugård och vedbod 50 kronor. Båda var byggda av trä med spåntak. Endast bostadshuset var brädfodrat. Boningshuset hade en våning med ett stort och ett litet rum samt ett smalt kök. Man bakade i en bakugn, men köket var så smalt att man måste flytta sig, då brödet sattes in eller togs ut med "gresslan".

Erik Gustaf Johansson och hans familj flyttade hit i slutet av år 1907 från Ransberg, där de tillfälligt bott. Han gjorde sedan stora  upprustningar av huset, bl a satte han upp panel invändigt, rappade väggar och satte upp tapeter. Köket byggdes senare ut av John Nilsson. Men det behövdes pengar för upprustningarna. Erik började därför så småningom att måla i stugorna, men det var ont om pengar, så förtjänsten blev nog inte så stor. (Bertil Johansson, muntligt 1992-1995)

Den 26 september 1909 köpte målarmästaren Erik ett jordområde innehållande 246 kvadratfamnar av Nils Johnsson, som ägde en fastighet 1/40 dels mantal. Gräns i väster intill Nils Jonssons fastighet, i söder mot landsvägen, i norr intill lägenheten Solbackalyckan, således en trekant. Köpesumma 15 kronor.

Erik hade en ko på Solbacken tidvis. Det fanns dock för lite foder för kon. Dessutom hade de höns samt för det mesta någon gris. Erik köpte också två får i Uggletorp, som de hade på Solbacken. Eriks son Bertil hackade löv, mest “äspe”, som de tog dels genom att ta ner hela träd, dels genom att ta grenar och kvistar. På åkrarna hade de mest potatis. Åkerrenar m m slogs och betades.

Erik ville gärna pröva nymodigheter och var först med att köpa tegel av Axel Andersson vid Einars. Det lade han på huset i Solbacken. Axel byggde också källaren och muren vid Solbacken år 1934. (Bertil Johansson, muntligt 1994)

Solbacken före ombyggnaden 1942. Målning av Bertil Johansson

Bostadshuset i Solbacken byggdes om helt 1942. Då höjdes väggarna och takstolarna. Åstrand hjälpte då till att stoppa trasor i timmerväggarna för att täta. Ahlsten hade sagt att det skulle göras. Ombyggnaden gjordes av Anders Svensson från Kungsbacken och hans son Nisse samt "Tryggarna". Henning i Backen var en säker sprängare, bl a sprängde han bort en stor sten i sydvästra hörnet av det gamla bostadshuset. Han sprängde annars åt Domänverket. Emil i Kättefallet gjorde det mesta inredet i bostadshuset, bl a den vinklade trappan upp till andra våningen. (Bertil Johansson, muntligt 1990)

År 1946 installerades elkraft och belysning i bostadshuset och det gamla, delvis timrade uthuset. Installationen gjordes av Lages Elektriska i Karlsborg.

Det gamla uthuset stod kvar ännu i slutet på 1950-talet. I mitten på uthuset låg fähusdelen och en liten lada. Ovanför fähusdelen fanns ett höränne. I östra ändan av uthuset fanns en verkstad, där familjen hade bott i samband med att bostadshuset byggdes om. Uthusets del väster om fähusdelen var inte timrad. Här fanns en vedbod samt ett smalt garage, där Bertil Johansson hade sin motorcykel, en BSA 500 kubik.

På 1950-talet fanns en ko, gris och höns i ladugården, senare enbart ett 50-tal hönor. En ko hade Astrid och Bertil köpt av August i Nordåsa. Den behöll de i många år. Hönsgården låg väster om uthuset. Åkrarna på båda sidor om nuvarande landsväg användes alternativt för potatisodling och som kobete eller höåker. Einar Rolander hjälpte till med att kroka potatisåkern och vissa år att bärga hö.

I mitten av 1950-talet skaffade Bertil och Astrid i Solbacken bil. Den gamla ladugården revs omkring 1960 och nya uthusbyggnader byggdes. Anders Svensson från Kungsbacken var med och snickrade också på den nya vedboden ihop med Gunnar, som sedan blev sjuk och slutade snickra. Garaget, tvättstugan och målarverkstaden byggdes av två bröder från Tivedstorp. (Bertil Johansson, muntligt 1993) I målarverkstaden fanns två små rum och ett stort rum, som värmdes med en fotogenkamin. I det ena lilla rummet hade Astrid en vävstol.

Åkrarna på båda sidor om nuvarande landsväg användes alternativt för potatisodling och som kobete eller höåker. Einar Rolander hjälpte till med att kroka potatisåkern och vissa år att bärga hö.

Fram till 1951 värmdes en del rum med sågspånskamin. Då installerades en vedpanna i köket och värmeelement i alla rum. Ungefär samtidigt installerades också vatten och avlopp. Rörmokeriarbetet utfördes av Store-Kullarn.

År 1969 gjordes avloppet om. Grävningen och läggningen gjordes då av Undenäs Rör. Ett badrum byggdes senare också på andra våningen. Då tillkom en spir på husets västra långsida.

Astrid och Bertil flyttade från Solbacken 1983 till Leksberg, Mariestad. Fastigheten ägs än idag av ättlingar till Erik Gustav Johansson och hans hustru Albertina Charlotta Jansson.

På senare år har bl a nytt yttertak lagts på bostadshuset, en altan byggts och undervåningens trossbottnar och golv bytts ut. Målning har skett både in- och utvändigt och flera rum har tapetserats om.